Mot ljus i mörkret

...de säger att snön kommer imorgon...

Vargen och generna

Jag har nu lärt mig den biologiska förklaringen till att vi måste ha en vargstam på minst 200 djur, och inte max 50 som en del vill. Förutom den uppenbara risken för inavel förekommer dessutom ett annat besläktat problem i små populationer, kallat "genetisk drift". Principen är att anlag försvinner snabbt i små populationer.

Säg att 1o% av en population har ett anlag av en viss typ. Om populationen är stor, säg på 500 djur, skulle 50 djur ha det. I en population på 20 djur däremot, skulle bara två ha det. Risken att dessa två djur antingen inte skulle fortplanta sig, eller att deras avkomma inte skulle ärva just detta anlag är otroligt mycket större i den lilla populationen än i den stora. Visst skulle det kunna vara ett dåligt anlag som försvinner, men dessa brukar ju rensas ut på andra sätt, så det är oftast ett problem när genetisk drift förekommer.

Vid genetisk drift ökar risken för att populationen blir homozygot, dvs att istället för att ha två olika gener i ett locus (plats på genomet) istället har två likadana. Och ju mindre variation som finns i anlagen hos arten , desto långsammare går evolutionen trots ett eventuellt högt selektionstryck, och desto större risk är det att populationen där ut på grund av miljöförändringar.

Vargarna behöver alltså vara en stor popluation för att slippa en minskad variation i den gemensamma genpoolen. Blir variationen för liten ökar risken att vargen dör ut av sig själv vid en eventuell klimatförändring.

Nästan samma sak gäller för bävern, där hela den svenska populationen härstammar från ett mycket litet antal djur, vilket leder till att de har en liten variation. De, liksom vargen, skulle behöva införsel av nytt genmaterial och en viss populationsökning. Den situation bävrarna sitter i kallas med ett fint ord Foundereffekt, ibland även känt som kolonialiseringseffekt.

Så smuggla in ett par utländska bävrar, och låt vargen föröka sig bäst den vill. Ned med Eskil Erlandsson, den nya jordbruksministern, som vill tillåta ökad vargjakt för att jägare ska få skydda sina förbannade hundar!!!

Selektionstrycket på begriplighet måste vara lågt

Ur mitt evolutionskompendium:

"Den genetiska variation som förändras i populationen om det naturliga urvalet sker på en karaktär med polygen bakgrund är alltså den additativa genetiska variationen för den karaktären."

...va??? Jag förstår tyvärr inte mer än er.

Städning eller Varför jag tycker illa om Uppsalavattnet

Är egentligen inne i en städperiod, där jag försöker snygga upp min lya efter två veckors frånvaro på den fronten. Under dessa två veckor har varit här ca fyra dagar, men lyckats stöka till det mesta. Så nu håller jag på att ta tag i två halvuppackade väskor, två veckors smutsiga kläder, två veckors disk mm. Jag verkar inte farmat fram några djur under dessa veckor som levt av smutsen, förutom spindeln i badrummet (men den tycker jag om), bara några runtflytande gröna mögelprickar i en kastrull med rödbetsspad.

Upptäckte precis att stålull tar bort kalkavlagringarna i mina kastruller, som jag trodde jag skulle behöva bekämpa på kemisk väg. Undrar om det innebär att det räcker med dynamit för de i handfatet, så slipper jag sno koncentrerad saltsyra från skolan ? (CaCO3 + HCl --> CO2 mm)

Anledningen till de masssiva kalkavlagringarna överallt är Uppsalas sällsynt hårda vatten. Hårdhet mäts i dH, tyska hårdhetsgrader, som är antalet gram löst Ca+ per liter vatten. Stockholms vatten, som jag är van vid, har hårdheten 5-6 dH, det här i Uppsala har 16. Mycket högre kan det inte ha, då skalan går upp till 21. Kalciummängden gör att kalcit fälls ut i stillastående vatten, och stannar kvar som en vit hinna på föremål då vattnet industar. Förutom mängden kalcit är även magnesium- och flouridhalterna höga, vilket dock är nyttigt.

Speciellt gott kan man inte beskylla vattnet för att vara, även om det väl är bättre för miljön att man inte behöver rena det alls, eftersom det är grundvatten till skillnad från Stockholms ytvatten. Det är just det att det är grundvatten som skapar kalciumhalten, för att den stora ås som vattnet tas ur är fylld med kalksten från det enorma kalkstensfältet utanför Gävle. Nästa år ska dock ett nytt vattenverk tas i bruk, där man ska fälla ut kalken samtidigt som magnesiumhalten bibehålls, något som tydligen är svårt.

Så litegrann är det såhär när man städar: man tar bort annan skit, men skitar istället ned med kalk på det man diskar, torkar av eller tvättar. Suck

En naturvetares tablå

Som den naturvetare jag är, formas inte bara mitt karriärval utan också mitt tv-tittande av mitt intresse. Därför ser jag såklart nästan uteslutande program åt det håller, dvs Mythbusters och alla möjliga sjukhusserier. Kvällens Cityakuten var uselt, jag fördrar House och Scrubs. CSI funkar också, liksom hela Animal Planets tablå. Dessotom föröker jag genom vetenskapliga expriment testa vad man kan göra samtidigt, till exempel inte steka pannkakor. Plugga i reklampauserna funkar dock utmärkt.

Köksbiologen tipsar

• Det går utmärkt att göra pannkakor på sur mjölk. Det ger inga konsistens- eller smakförändringar i huvud taget
• För bästa pannkaksresultat, använd röd (3-procentig) mjölk. Att blanda grädde med lättare mjölk gör inte att man uppnår samma resultat (det beror antagligen på att mjölk till skillnad från grädde är homogeniserat, vilket innebär att man slår sönder fettmolekylerna, vilket gör att inte gräddskikt bildas.
• Marmelad och sylt som är möglig går bra att äta, bara man tar bort möglet och en del runt. Lökar och apelsiner som är det minsta mögliga är bara att slänga helt, för mögelsmaken sitter i hela.
• För bäst skum på chai-tet eller latten, vispa grön (1,5%-ig) mjölk
• Bakar man med bikarbonat måste man ha en sur ingredisens som filmjölk med för att det ska jäsa
• Citronmeliss är den enda kryddväxt som trivs med att växa inomhus i köksfönstret. Resten är bara i olika långt från döden.
• Om man torkar överbliven chili, får den en mildare och mer utpräglad chilismak. Sen är det bara att klippa i bitar i maten.

Från jord är du kommen...

Nu vet jag vad jag borde göra med min stackars julros som borde planeteras ut. Fortsättning följer...

Onatur

Det har blivit kallt på morgonen. Frös, dags för vantar. Är aldrig ute förutom till och från skolan, ständigt stresscyklande för att inte bli sen. Fönsterlöst klassrum. Allt jag ser är diabilder med tumavtryck, berggrundskartor och små stenbitar prydligt lagda i fack med namnettikett.

Enda organismen i min frukskål är en gammal vitlök.

Hattifnattar

Hattifnattarna anfaller!!!
Jag är säker på att det måste varit dessa som inspirerade Tove Jansson. Dessa växer på vägen till mitt ICA, hela gräsmattan är full av små vita toppiga svampar. Tyvärr är de inte strömförande som riktiga hattifnattar. Eller så har de ännu inte blivit blivit uppladdade av någon blixt än...

Böcker

Nu har äntligen alla mina böcker kommit hit från Stockholm. Medan jag packade upp mina biologirelaterade böcker slog det mig att jag har en hel del. Men jag är väl en sån som behöver ett par tre floror, och svampböcker ska man ju ha minst två av för att kunna dubbelkolla. Planen är att jag någon gång ska recensera några böcker. Dock har jag inte läst alla, så jag får nog ta tag i "Jordbrukets historia" i 5 band först...

Men jag kan i alla fall ta och rekommendera Flugfällan av Fredrik Sjöberg. Boken är väl en slags biografi över den ytterst underliga enomologen René Malaise, men handlar mest om annat, som hur man raggar på biologer, hur man köper en förfalskad Rembrant och hur man förklarar att det inte alls är en geting man har i håven. Den är mestadels sanslöst rolig, annars tänkvärd, oftast bägge. Intelligent humor är "my cup of tea". Man behöver inte veta det minsta om insekter för att gilla den, men om man uppskattar nördar har man definitivt hittat rätt. Boken finns i pocket för 28:- på Pocketshop och liknande ställen. Det blir inte många ören per gapskratt...

Utsikt från mitt köksfönster

Roligare än så här ser det inte ut en regnig lördag som denna. Har lovat mig själv att få gå ut när jag pluggat klart endogena (uppbyggande) processer. Noteras kan att detta område är byggt med gångvägar till husen, så man slipper bilar bland barnen, men att man istället byggt fula parkeringsplatser och parkeringshus.

Typiskt för 70-talets landskapsplanering är också att man "sparat skogen", så området myllrar av grova tallar och mossiga stenblock. De planerade växterna som finns är ofta av det tåliga men tråkiga slaget, det vill säga vintergröna buskar, ölandstok och med häckplaneringar av oidentifierbara och oformliga buskar. Det ska vara rationellt, inte vackert. Om man vill satsa på boendemiljön här i Gottsunda, vilket man säger att man vill, borde man skapa vackrare planteringar. Skira blommor, smultron, organiska former. Utnyttja att drygt hälften av alla landskapsarkitetker ubildas tio minuter bort.

Dock ska jag påpeka att det finns väldigt trevliga innergårdar, med fina lekplatser och en mer ombonad känsla. Och att det är underbart med tallar utanför fönstret, absolut.

Höst

Jag är lite orolig för den här hösten. Inte för att jag hysteriskt kommer gå runt och skrika "klimatförändring", utan för att jag misstänker att de estetiska kvaliteterna kommer gå förlorade. När det är varmt så här länge, knaparar det så att säga på den tid då löven färgas gula och röda och det är kallt och klart. Det blir ju knappast så att den tiden bara fördröjs, utan den lär ju förkortas. Det vore ju otroligt om både var varmt länge och sedan halvkallt länge.

Antagligen faller löven på en halv vecka, och sen går vi rakt in i den gråa, slaskiga hemska perioden som varar ungefär till maj. Tänker inte hyckla om att jag gillar alla tider på året, för mig är det absolut vegetationsperioden som gäller. Att njuta av ylletröjor, varm choklad och regn utanför fönstret är något jag klarar av på ett par dagar. Resten är en plåga.

Stentrist

Har inga nya intryck att delge. Vi sitter instängda i ett fönsterlöst klassrum mellan åtta och fyra och lyssnar på dåliga föreläsare. Så fort det blir rast formerar vi oss framför kaffeautomaten och köper rävgift för två kronor. Ingen säger något intressant som fångar ens uppmärksamhet. Man skulle kunna tro att det vore bra att gå ut och titta på jorden och stenarna, men nej.

Dock blir jag glad av de bläcksvampar som växer upp i gräsmattorna överallt. De ser ut som hattifnattar, som väl alla vet sås och sedan växer upp ur jorden. Om inte, läs Farlig midsommar av Tove Jansson.