Spring forward, fall back

För att säga vad alla andra redan sagt: Våren är här! Man skulle ju kunna tro att jag bloggar en massa då, men eftersom jag bara är ute så hinner jag inte. Världen är full av vårtecken, som alla grannar som satt på baksidan och solade igår, och dagens skådning av en blåsippa.

Dessutom har antalet fjärilar exploderat. Citronfjärilar, vinbärsfuchs och nässelfjärilar, vilka jag sett idag, är samtliga sådana som övervintrar i fjärilsstadium, till skillnad från de flesta som övervintrar (hibernerar heter det med ett fint ord) som puppor. Därför kan dessa ge sig ut direkt när det blir fint, de behöver inte kläckas först. Citronfjärilen gömmer sig under barken på aplar och brakvedsträd på hösten, andra sover på andra ställen.

Det är småfågel i varje buske, och högt upp i skyn cirklar korpar. Hela min klass har blivit ofokuserad, och springer ut på rasterna för att njuta av solen. Fältet vid veterinär är gult av tussilago. Och man behöver inte ha vantar...

Ekologi

Äntligen pluggar jag sånt som är kul, det vill säga ekologi. Hittills har det väl i och för sig inte varit exceptionellt bra, vilket nog beror på småsega föreläsare i en kall och sliten sal, som pratar om saker man redan kan. En hel del nytt är det väl i och för sig, eller kanske framförallt nya synsätt på gamla fakta. Det jag är van att se ur ett evolutionärt perspektiv behandlas plötsligt ur ett ekologiskt, men det är ändå samma gamla.

Fast vi har en massa roliga labbar och övningar att se fram emot har jag insett, som denna veckas fågellabb där vi gjort förutsägelser om fåglars levnadsstrategier och sedan styrkt det med grafer. Till exempel: "tunga fåglar lever längre", "lever man länge häckar man för första gången sent i livet" med flera. Och sedan visar det sig stämma, att det finns ett mönster bland alla små prickar man har plottat. Glad blir man då...

Och även om iskylan återvänt, tillsammans med blåsten, så ska det bli varmt till helgen.

Det ljuva sambolivet

Såhär går det här man inte bor ensam längre... Groddarna är i allafall klara, bilden är från i förmiddags då vi börjat äta av dem. De är goda att äta som snacks när man pluggar, lite beska och inte så sött eller salt som det jag brukar klämma i mig.

Vikten av att börja försiktigt

Jag tror jag sumpade mina chanser att beskriva dagens groddar på ett adekvat sätt igår när jag skrev "jisses vad de växer" och kommenterade hur otroligt mycket de ökat i volym. Så vad ska jag skriva idag?

Som ni ser är burken (en fin sak, nämligen en gammal blåbärssyltburk av det äldla märket Eldorado med halva etiketten kvar) numera nästan full, trots att det inte gått mycket mer än ett dygn sedan förra bilden togs. Och om själva grodden växte snabbt igår, vad gör den inte idag?

Insåg förresten att anledningen till att mina gamla bilder haft lite 70-talskänsla över sig beror på att vitbalansen i kameran var felinställd.

Och jag har köpt blomnäring idag.

Dagens groddar

Jisses vad snabbt de växer, de har redan små groddar och har dessutom mer är tvådubblat sin volym.

Även om min groddodling inte är en så stor sak, är det verkligen skönt att åstakomma någonting praktiskt. Mitt skoljobb består mestadels av papper som svämmar över åt alla håll, och även om labbandet är praktiskt känns det sällan som om man åstakommer något. Gårdagens antiklimax; vi arbetade hårt i fyra timmar och lyckades få ett ljusgult pulver att bli vitt...

Om dagen hade ett ljud skull det vara MMMUUUÖÖÖHHH

Maria: Sofie, vad är det för veckodag idag? Jag kan inte bestämma mig för om det är tisdag eller torsdag?
Sofie: Onsdag, det är onsdag.

Dessutom började min hjärna vid halvfemsnåret kännas som om någon slog in en grov spik i bakhuvudet, samtidigt som denne någon spännde ett spännband runt och drog åt.

Nåja, ingen dag är för jobbig för att inte dra igång ett projekt på. Alltså, jag odlar groddar! För den som inte känner för att få dagliga rapporter om hur de växer, kan ägna sig åt en annan blogg ett tag. Ni är välkommna åter om en vecka.

För er andra: Jag måste ha blivit påverkad av Groddmänniskorna på skolan. Groddmänniskor är sådana där jätteambitiösa veganer, som lägger bönor i blöt på morgonen innan de går till skolan och jagar ekologiskt odlade hela dinkelkorn i små specbutiker. Flertalet lever dessutom i kollektiv på landsbygden. Dessutom brukar ungefär hälften av deras matlådor utgöras av groddar.

Trots mitt köttätande känner jag då och då för något med en vitamin i, och jag betvivlar starkt att det finns i frysta gröna bönor eller gamla morötter, vilket dock är det godaste i grönsaksväg man kan få tag på såhär på vårvintern.

Därför; MUNGBÖNOR. De ska nu ligga i blöt i 5-12 timmar, och sedan sköljas. Återkommer med bilder imorgon.

Bladder

Har liksom som mål att uppdatera mycket oftare. Men det finns ju inget att skriva om... Dagens naturupplevelse brukar handla om hur pass halt det är på väg till skolan, och hurvid väglaget förändras tills man ska hem. Glamoröst och inspirerande va?

Den organkemi jag läser tangerar alltmer det T kan, det vill säga det är mer eller mindre fysikalkemi. Trodde aldrig jag skulle få undervisning på högskolenivå om kvantmekanik... Fast jag begriper lite mer nu, tack vare att jag läser "En kortfattad historik över nästan allting". Den är ganska kul, framförallt de delar som handlar om excentriska vetenskapsmän. Mindre kul är de poänglösa liknelserna "om en elekron var lika stor som en apelsin så skulle en proton vara lika stor som ... (infoga valfri enorm sak), eller min favvo "om man gjorde alla galaxer lika stora som ärtor, så skulle man kunna fylla Royal Albert Hall med dem". För mig är sånt fullständigt irrelevant, för mig är 10^31 ("upphöjt i" menar jag alltså) lika ofattbart stort vare sig det är en ärta eller apelsin eller vad det nu än må vara. Man kan inte föreställa sig det ändå.

Eller så är väl jag för smart och bildad (*host, host* (är stursk av att ha varit tredje bäst av 100 pers på förra tentan))... Om detta nu inte var en blogg om natur, skulle jag sätta igång att gnälla om ett favoritämne "tjejer kan inte få säga att de är smarta, utan måste alltid förklara sin framgångar med tur". Fast det är en förenkling av sanningen.

Har förresten utlovat rapporter om min fruktskål, så nu kan jag berätta att den under min ensamtillvaro ändras. Mer grönsaker, framförallt avokado. Och skåpen fylls av annat som bara jag gillar, majs, färskost, crème fraîche... Fast på det hela taget slarvar jag mer med maten, blir en del pasta... Och jag spelar massa musik bara jag gillar, och ligger i badet och läser tidningen, och dräller saker överallt.

Nu ska jag sova, imorgon väntar en farlig, farlig men rolig, rolig syntetiseringslab, där jag skafå leka med brom och andra livsfarliga saker...

Ingen måne

Missade månen igår, eller snarare, jag var ute i en timme och letade, men hittade endast fulla studenter. Skyller på molnen...

Sporadiskt...

Öhhmm... ja... det här med att uppdatera är kanske inte min grej. Jag kan ju alltid skylla på att vintern inte är min gjej, för det är den faktiskt inte. Eller på att jag pluggar för mycket.

Men nu när jag och T distansar igen kan jag ju slänga in ett litet sporadiskt inlägg. Se bloggen som ett litet djur som gått i ide, men som av misstag vaknar, lite magrare och tufsig i pälsen, sticker ut nosen och konstaterat att det inte alls är april. Som sedan kissar bakom närmsta gran och kryper ned i idet igen, och somnar efter lite om och men om och sover vidare. Eller nåt.

Fast imorse när jag vaknade var det solfläckar på väggen. LYCKA!!! Vet inte när jag såg solen senast, och efter de sista dagarnas föga charmfulla slaskdimma-kombination känner man sig som en liten snödroppe med framtidshopp. (Känns som om mina liknelser blir allt mer mysko...)

Alltberopå väder och sånt, så om ni skulle ha den oerhörda turen att surfa in här inom närmsta timmarna, så rekommenderar jag att du omedelbart slutar läsa och rusar ut med en kikare eller inget alls (fast en varm jacka rekommenderas dock), och tittar på den totala månförmörkelsen. Mellan kvart i elva och kvart i två inatt förmörkas månen, och ska enligt uppgift lysa blodröd, upplyst endast av soluppgångar och solnedgångar jorden över. Låter det inte grymt häftigt???

Jag brukar alltid köpa på mig en halv hyllmeter naturböcker på rean, men år har jag inte hittat något. En av mina favoriter, Den Nordiska Floran av Stenberg/Mossberg går billigt överallt, och den är definitivt värd sitt pris. Diverse fågelböcker går också, men jag har liksom ingen lust med fåglar. Och Arvssynden av Sverker Sörlin som skulle handla om evolutionsteorins idéhistoria var slut.

Men det är nästan vår, och det kliar i fingrarna efter att börja plantera. Ska planera sticklingar av min grymt vackra Flitiga Lisa, som är en vit, fylld variant med en svagt rosa mitt. Det kan vara så att det går att tigga sig till en...

Det lär dröja till nästa gång vi hörs...