SaftSpisSexSvammelSingelSkola

Jag kom på en sak jag gör när jag är ensam hemma ett längre tag, som nu. Jag hemmafruar. Idag har det kokats saft, frusit in rabarber, köpt grönsaker på torget och lagat till, städat köket samt lagat en middag där jag använde spisens alla plattor. Angående spisplattor tror jag att det är en bra indikator på hur avancerad mat man lagar, från noll (hämtmat/rå mat/värma rester eller färdigmat i micron) till samtliga plus ugnen (man kan bara tänka sig vilken festmåltid som man lagar då).

En annan sak vad det gäller mat är att i och med att jag bara är sugen på grönsaker och sånt denna tid på året, kommer jag aldrig halka över 50-kilosgränsen så jag får ge blod. Jag har vekligen försökt klämma i mig en chipspåse den sista veckan, men trots ivrigt tv-tittande så är hälften kvar. Ett annat sätt att göra världen bättre förutom att ge blod, även detta på kroppsvätsketema, är de nya "Love Support"-kondomerna. Tanken är att fem kronor per paket ska gå till att motverka hivspridningen i Zambia. Jag gillar idén. (Är inte detta den manliga idealbilden av kvinnor, börjar med att prata om saft och slutar med sex, utan alltför lång tid däremellan? Eller är det en hållning som hyllas av radikalfeminister, i och med att jag inte ser någon motsättning mellan madonna/hora-rollerna?)

För att återgå till mitt hemmafruande, inte för att jag är hemma på dagarna utan för att jag bara gör lite överkurshushållsarbete, i alla fall om man jämför med den genomsnittliga studenten. Jag tror det beror på att ensamheten ger en tid att göra ensamprojekt. Det finns ingen som tar upp min tid, ingen man kan övertala vara med mig istället för att arbeta, ingen att vänta på, ingen att lassa över arbetet på, inget man måste. Och när jag inte måste, då blir det kul. Samma med skolarbete, fast då brukar det istället vara så att ett kul ämne blir tråkigt för att man måste plugga det. Och alltberopå det, så är det sovdags nu, så jag orkar upp till morgondagens lektioner.

klart det regnar på midsommar...

Tentan är avklarad, med råge godkänd, men jag är alldeles för trött för att tänka ut ett fyndigt inlägg. Ni får istället njuta av en bild på fjädermoln, vilka meddelar att det kommer nederbörd inom 24 timmar, passande såhär i midsommartid.

Inget för äckelmagade

Man gör ganska mycket sjuka saker under min utbildning, har vi konstaterat idag då vi stod och gärvde i en balja med halvrutten fisk för att försöka lära oss skilja mellan asp, sarv, sutare och björkna. Dessutom ifrågasätter vi inte. Vi accepterar gladvilligt att vi ska lösa upp bajs i varmvatten för att se om vi hittar några tänder i det, eller beger oss upp tidigt på morgonen för att kolla på fågel, eller sent om kvällen för att lyssna på fladdermusljud. Säger någon att vi ska döda småkryp med eter för att senare köra en nål genom ryggen på dem, då gör vi det. En grupp ägnade sin tid på barnens Ö åt att gå upp i ottan och vittja nät, för att under resten av dagen sprätta upp fiskstackarna och se hur mycket inälvsparasiter de hade (MÅNGA).

Man förskjuter sin äckeltröskel ganska långt, men jag undrar vad som komma skall... Äckligt lär det vara i alla fall, och det lär infalla under någon extrem tid på dygnet. Jag gissar på dissektion av levande paddor under vargtimmen, helst i storm också.

Ungmö igen

Jag har insett att detta endast är en blogg som uppdateras när Tomas är borta, som nu. Två veckor ett halvt jordklot ifrån varandra, med telefonsamtal på udda tider och ekande rum. Och den befriande känlsan att göra som man vill. Inte för att jag är tvingad att leva på ett visst sätt med honom, men man anpassar ihop sig. Nu följer alltså en tid i någon slags trots. Så nu i två veckor kommer jag leva på sill, avokado, crème fraîche, och majs. Två veckor när jag kommer passa på att spela min musik, istället för att plåga någon med Up, R.E.M. mysko men geniala album, en massa Alanis Morisette, Moneybrother och som nu, Kathryn Williams cover av Leonard Cohens "Halleluljah" på repeat.

Å andra sidan finns set ingen som gör en kopp te åt mig på morgonen, någon som tar varannan disk, som fixar allt möjligt när jag tentapluggar, som pussar och pysslar om. Det är kul att vara ensam hemma ett par dagar, sen är det enbart tomt och trist. Man får så mycket ledig tid när man är ensam.

Jag skulle kunna skriva om natur, men just nu har jag inget intresse av det. Skrivandet alltså. Kanske för att jag upplever så mycket natur att jag inte har något behov av att berätta om det. Kanske för att jag inte tror att jag kan förmedla det jag vill om natur. Och kanske mest för att jag har någon som lyssnar när jag kommer hem fylld av intryck, som får höra mig berätta om spillkråkehål och fladdermöss, hur man skiljer en skogsmus från en skogssork, om tjäderns spelläte som låter som en gris korsad med en pingpongboll, om tornfalken jag såg på väg hem från skolan. Dessutom, det handlar ju alltid om prioriteringar.

Kanske återkommer lusten att skriva nu när jag går här hemma och skräpar (eller rättare sagt pluggar inför onsdagens tenta). Kanske hör ni först av mig nästa gång jag är ensam en längre tid, september tror jag.