Nybörjare?

Såg en gröngöling idag, fågeln alltså. Andra gröngölingar, även kallade sommarvikarier, anser jag inte behöver omskrivas här.

Gröngölingen är en hackspett, och är alltså nära släkt med de fem hackspettarna i Sverige (större, mellan-, vitryggig, mindre, tretårig), samt spillkråkan och gråspetten. Den ger en direkta kanariefågelsassociationer med sin gröna kropp och röda hjässa. Liksom de andra hackspettarna lever de av sådant de hackat ut ur trästannar. För att skydda sin hjärna sitter tungan virad ett varv runt, så den blir "fjäderupphängd". Naturens specialiseringar är sannerligen underliga.

Som för att kompensra för den snillrika huvudkontruktionen och den fenomenala hackförmågan låter hackspettarna som trasiga gummitutor när de sjunger. Ingen vidare skönhetsupplevelse... Men häftiga är de, och det är häftigt att se en gröngöling 15 meter från E4 i stockholm.

(Bild från bioresurs.uu.se)

Memento Mori

Nu är hösten på väg. Vildgässen har samlats på fälten för att äta upp sig på säd innan resan söder ut. Renfanan blommar ståtligt vid vägkanten. Det är de stora gesternas blommor som blommar nu, i klara färger och stora i växten. Man börjar fundera på årets skörd, och inspekterar noggrannt morötterna och bärbuskarna.

Memento mori (minns att du ska dö) är vad den här årstiden är för mig.

Djur jag sett i år

Däggdjur
Älg
Ren
Igelkott
Räv
Rådjur
Hare
Vattensork
Husmus
Ekorre
Vildsvin
Råtta

Reptiler
Snok
Kopparödla
Huggorm
Padda
Groda
Ödla (okänd sort, i Frankrike)

Dock knappt några fiskar, men många fåglar och insekter och andra småkryp som jag inte kunnat identifiera.

Hans natur

Fick denna överskickad nyss från T i Californien. Klicka på bilden så du kan läsa hela varningstexten.

Vilda lejon på väg till jobbet. Säger då det...

Brevbärarnatur

Som brevbärare ser man en annan del av stadens natur än de flesta andra. Bakgårdarnas bristfälligt skötta plantor eller välskötta prunkande rabatter ser i och för sig de som bor i just de huset, men få andra ser så många olika så man kan drista sig till att jämföra. Bostadsföreningar har mer välskötta, om än inte alltid vackrare, än hyresolagens konformitet. Listor med vem som klipper gräset under vilken sommarvecka, lappar som uppmanar grannarna att ge en extra slurk vatten åt pionen/rosen/klematisen.

Många ratade växter som ställts ut i trapphusets fönster får man se, med en halvtom vattenflaska som improviserad vattenkanna. Ibland också dyrgripar som olivträd, som ställts ut för att trapphusets klimat är bättre. Min favoritkateogori bland trapphusväxter är de förväxta, som en enorm monstera, två meter hög, tre meter bred. För övrigt enda gången jag sett en monstera blomma, med en tre decimeter stor vaxliknande kallalik blomma.

En annan sorts natur man har ett extra gott öga till som brevbärare är den ätliga. De kan rädda ens runda genom att höja ens blodsocker med goda frukter eller bär. Man vet var man har sitt körsbärsträd och vet när de mognar. JAg har varit ganska lyckligt lottad och på ena rundan haft dignade äppelträd med fin fallfrukt, och på den andra haft både äppelträd, körsbärsträd samt hallon och vinbär. I Fruängen finns ingenting.

Idag, när jag gick en annans runda fann jag till min lycka ett moget körsbärsträd, och de fem lediga minuterna per timme investerades i att dra ned grenar, möla i sig, och sen spotta ut kärnor i farten från cykeln.

Hejdå

Nu ska jag ut på landsbygden och se på naturen. Återkommer med rapport på söndag.

Pioner igen...

Här är min pion som jag skrev om i förra inlägget. Bilden visar blomman i ungefär naturlig storlek, möjligtvis något mindre. Det tror jag är anledningen till att pionen är så uppskattad, dessa stora blommor som kommer ur små, små runda knoppar. Nu när jag kommer ut till landet igen lär de ha blommat över.

Idag regnar det i alla fall, vilket nog är tur. Hörde på radion idag att skörden förväntas bli dålig, eftersom väremn och torkan "stressar" grödorna. Sädeskornen med mera har alltså inte kraft att utvecklas till sin normala storlek, utan använder det lilla vattnet de har till att mogna. Det har varit mycket om jordbruk och miljö i de senaste dagarnas tidningar, dels om jordbruk i DN, och många intressanta artiklar i Forskning & Framsteg. Jag läste bland annat med fasa om att tre SLU-professorer tycker att konstgödsel är miljövänligare än organiskt gödsel, en uppfattning som skiljer sig från det jag lärt mig. Och in i SLU-getingboet ska jag, frågan är om jag kommer ut med mina ideal i behåll?

I F&F kunde man dessutom läsa om naturläkemedel, ett ämne som även togs upp i Fältbiologen (den absolut bästa miljötidningen, snygg, rolig och kostar 20:-/år).

Pionfeber

Jag har drabbats av pionfeber. Symtomen är stora rödrosa eksem som upptäder runt midsommar, med särpräglad doft, samt ett lätt vansinne. Skämt och sido, jag älskar pioner. Är stolt ägare till två, en doftpion som just nu blommar med stora rosa fyllda blommor, samt en buskpion som ännu inte blommat.

Varje gång jag kommit ut till landet har jag rusat till rabatten för att se vad som hänt och jag har skämt bort dem med näring och vatten. Pionen, bondrosen, är en typisk torpväxt. Den blev populär på 1800-talet då en kinesisk pion korsades med en som växer runt medelhavet, vilket gav upphov till doftpionerna. Min doftpion härstammar antagligen från 1824 och heter Edualis Superba, min buskpion är en frösådd planta som jag fått, så jag har ingen aning om hur blommorna kommer se ut första gången den blommar.

Pioner föder verkligen habegär, så jag har redan bestämt mig för att köpa fler. En mörkröd bondpion, kanske en vit med röda stänk, eller en exklusiv gul svavelpion. Fler lär det bli i alla fall. Foton på mina älsklingar kommer sedan.

start

Just nu är den här bloggen bara för mig. Man kan ju inte gå runt och tala om att man har en blogg innan man har ett antal inlägg och ständigt fortsätter uppdatera. En annan anledning till att den bara är till för mig är det egoistiska ämnet.

När jag tänkt på vad jag skulle kunna tänka mig skriva en blogg om, en tanke som väl slår de flesta i dagens samhälle, var svaret enkelt. Jag tror på specialintressebloggarna, som handlar om ett ämne, och inte på de som är någon slags nätdagbok som beskriver allt i personens liv. Därför handlar denna blogg om mitt specialintresse, natur. Om det jag ser och upplever, så på det sättet är det en dagbok, men också inlägg av annan karaktär, berättande, reflekterande, funderande.

Naturen, och främst växterna i den, har fångat mitt intresse hela mitt liv. Och den natur det kommer handla om här är min närhet, om tomten i stan, naturen och tomten på landet, natur jag ser i stan på mina promender, natur jag ser på resor och exkusioner. Vilt och tamt, stort och smått, snälla igelkottar och vildsinta tistlar. Välkommen, icke-existerande publik!