Återvinnande journalister

Är inte detta återvinning i dess mest perverterade form? För ca ett år sedan var det "köttfärsskandalen" där man klagade över att kött inte slängdes, nu kör man det scoopet baklänges och gnäller över att köttet slängs "i onödan" trots att det skulle gå att äta.

Själv tycker jag nog att detta är ett relevantare scoop, gammal köttfärs är inte per definition dålig, men detta slöseri är ett problem. 75% av den odlade arelaen per svensk är foderproduktion för djur. Vore alla alltså vegetarianer skulle den ytan kunna försörja 4 gånger så många personer. Inte för att jag är en förespråkare av veganism, men det finns mycket mellan en stor biff och lins- och tofugryta. Jag skulle kunna tråka er länge med siffror om den svenska foderimporten från Sydamerika, vattenförbrukning, foderarealen som skulle kräva om alla åt som vi och så vidare. Men jag nöjer mig med att konstatera att dagens köttätande nog inte har framtiden framför sig.

Korna på bilden är från min gårdspraktik i somras. De har nyss matats av mig med foder odlats på gården som kombineras med bete. När de blir stora ska de bli mjölkkor, och när de tjänas ut kommer de malas till ekoköttfärs.

Bloggdöden

Vi diskuterar vilken blogg-arketyp vi skulle vilja lustmörda genom att göra vår egen variant.

Jag håller på att dokumentera vår matlagning. Fota varenda middag och matlåda ochdessutom nedteckna recepten. Vad fantastiskt tråkigt det skulle bli, dels eftersom middagen med få undantag blir matlåda dagen efter och mat i plastlåda ser sällan god ut. Och recepten skulle bli ett skämt. Vi lagar mycket sällan efter recept, aldrig med mått och råvarorna är en kombination av rester, extrapris och säsongsmat. jag ser fram för mig en receptbeskrivning av följande typ: "...ta resten av den där såsen som blev kvar från i fredags, blanda i den där tomaten som sjunger på sista versen, häll i lite lagom av den där kryddan som står längst fram i skåpet, en aning kokos samt lagom med vatten..." Helt oanvändbart och o-flashigt.

Tomas funderar mer på att starta sin egen modeblogg med outfit-bilder, där samma 20 plagg i totalt ca 3 färger visas i samma kombinationer vecka efter vecka. Ibland med tillägget att det är en fläck på ärmen på tröjan. Ett nyinköp per halvår kan utlovas...

Nä ni!

för detta kommer säkerligen inte att publiceras. Självkritiken eller vad det nu är går på högvarv. Jag menar, stava kan jag, och meningsbyggnad med, men inläggsbyggnad är väl inte min kakbit direkt.

Sitter hemma och skäms lite. Egentligen är jag väl inte så sjuk så att det är fysiskt omöjligt att ta sig till skolan, och ändå dissar jag redovisningen av min grupps lilla PM. Är det Jante måntro, denna standardförklaring till alla människors brister? Är det därför jag skäms över att jag är svag och stannar hemma? Fast jag tror jag odlar min egen Jante (vad roligt, jag felstavade Jante till Janta, det är kanske det min egen Jante heter), eller överjag, vilket väl gör att jag är en sådan människa som ställer höga krav på min egen prestation, och därför får en del gjort? Fast det kravet är ju rätt fläckvis, jag är ju rätt finemang-fin på att däcka i soffan på eftermiddagarna, ätandes snask (jag gillar det ordet) och slappandes, helt nöjd med det. Men att skämmas över att man är sjuk, det är ju rätt sjukt på det hela taget.

Flödesskrivning is the shit.

Annars så begrundar jag mest hur jobbiga saker man nu får göra om man nu hemma från skolan. Får jag gå till bibblan och lämna igen försenade böcker? Får jag gå på stan och handla kläder (kolla in vilka snygga ekokläder (titta, jag kom ihåg hur man länkade)) (blev det rätt med parenteser nu?) Om man har undervisning 8:30-12:00, som jag hade, gäller det då att man är sjuk och inte får göra jobbiga saker hela dagen då? För man kan faktiskt inte vara hemma från skolan och sedan göra jobbiga saker, det hade i alla fall gjort min moder upprörd (och hon funkar rätt fint som moraliskt rättesnöre, ibland i alla fall).

Titta, posten kom!

Ha, grattis! En tidskrift från Svenska kyrkan (gratis, masssutskick, få nu inte för er att jag prenumerar) samt ett meddelande från Vattenfall om att de höjer elnätstaxan. Tack för den! Egentligen vill jag ju inte att en endaste av mina kronor ska gå ner i deras fickor (inte det mest etiska av företag direkt, eller miljövänligaste) men de har ju monopol på elnätet i Uppsala.

Som brevbärare tänker man allt som oftast "stackare, inget liv" när man hör någon plocka upp posten nästan redan innan den fallit på hallmattan. Bara så ni vet. Fast jag kan nog acceptera "inget-liv"- ettiketten idag, kanske tom. bära den med stolthet. Jag ser framför mig en pin, mörkröd, med texten "inget liv" står skrivet i guld. Vid närmare eftertanke ska väl något så deprimerande budskap färgsättas i beige och musgrått, men varför inte lite färg om man nu är stolt.

Självkritik, who needs it? (Jag tydligen, se bara på bokstavsmassan ovan.)

Häpp, nu ska jag till biblan. Jag ska bara ha en pepparkaka eller tre först.

SaftSpisSexSvammelSingelSkola

Jag kom på en sak jag gör när jag är ensam hemma ett längre tag, som nu. Jag hemmafruar. Idag har det kokats saft, frusit in rabarber, köpt grönsaker på torget och lagat till, städat köket samt lagat en middag där jag använde spisens alla plattor. Angående spisplattor tror jag att det är en bra indikator på hur avancerad mat man lagar, från noll (hämtmat/rå mat/värma rester eller färdigmat i micron) till samtliga plus ugnen (man kan bara tänka sig vilken festmåltid som man lagar då).

En annan sak vad det gäller mat är att i och med att jag bara är sugen på grönsaker och sånt denna tid på året, kommer jag aldrig halka över 50-kilosgränsen så jag får ge blod. Jag har vekligen försökt klämma i mig en chipspåse den sista veckan, men trots ivrigt tv-tittande så är hälften kvar. Ett annat sätt att göra världen bättre förutom att ge blod, även detta på kroppsvätsketema, är de nya "Love Support"-kondomerna. Tanken är att fem kronor per paket ska gå till att motverka hivspridningen i Zambia. Jag gillar idén. (Är inte detta den manliga idealbilden av kvinnor, börjar med att prata om saft och slutar med sex, utan alltför lång tid däremellan? Eller är det en hållning som hyllas av radikalfeminister, i och med att jag inte ser någon motsättning mellan madonna/hora-rollerna?)

För att återgå till mitt hemmafruande, inte för att jag är hemma på dagarna utan för att jag bara gör lite överkurshushållsarbete, i alla fall om man jämför med den genomsnittliga studenten. Jag tror det beror på att ensamheten ger en tid att göra ensamprojekt. Det finns ingen som tar upp min tid, ingen man kan övertala vara med mig istället för att arbeta, ingen att vänta på, ingen att lassa över arbetet på, inget man måste. Och när jag inte måste, då blir det kul. Samma med skolarbete, fast då brukar det istället vara så att ett kul ämne blir tråkigt för att man måste plugga det. Och alltberopå det, så är det sovdags nu, så jag orkar upp till morgondagens lektioner.

klart det regnar på midsommar...

Tentan är avklarad, med råge godkänd, men jag är alldeles för trött för att tänka ut ett fyndigt inlägg. Ni får istället njuta av en bild på fjädermoln, vilka meddelar att det kommer nederbörd inom 24 timmar, passande såhär i midsommartid.

Inget för äckelmagade

Man gör ganska mycket sjuka saker under min utbildning, har vi konstaterat idag då vi stod och gärvde i en balja med halvrutten fisk för att försöka lära oss skilja mellan asp, sarv, sutare och björkna. Dessutom ifrågasätter vi inte. Vi accepterar gladvilligt att vi ska lösa upp bajs i varmvatten för att se om vi hittar några tänder i det, eller beger oss upp tidigt på morgonen för att kolla på fågel, eller sent om kvällen för att lyssna på fladdermusljud. Säger någon att vi ska döda småkryp med eter för att senare köra en nål genom ryggen på dem, då gör vi det. En grupp ägnade sin tid på barnens Ö åt att gå upp i ottan och vittja nät, för att under resten av dagen sprätta upp fiskstackarna och se hur mycket inälvsparasiter de hade (MÅNGA).

Man förskjuter sin äckeltröskel ganska långt, men jag undrar vad som komma skall... Äckligt lär det vara i alla fall, och det lär infalla under någon extrem tid på dygnet. Jag gissar på dissektion av levande paddor under vargtimmen, helst i storm också.

Ungmö igen

Jag har insett att detta endast är en blogg som uppdateras när Tomas är borta, som nu. Två veckor ett halvt jordklot ifrån varandra, med telefonsamtal på udda tider och ekande rum. Och den befriande känlsan att göra som man vill. Inte för att jag är tvingad att leva på ett visst sätt med honom, men man anpassar ihop sig. Nu följer alltså en tid i någon slags trots. Så nu i två veckor kommer jag leva på sill, avokado, crème fraîche, och majs. Två veckor när jag kommer passa på att spela min musik, istället för att plåga någon med Up, R.E.M. mysko men geniala album, en massa Alanis Morisette, Moneybrother och som nu, Kathryn Williams cover av Leonard Cohens "Halleluljah" på repeat.

Å andra sidan finns set ingen som gör en kopp te åt mig på morgonen, någon som tar varannan disk, som fixar allt möjligt när jag tentapluggar, som pussar och pysslar om. Det är kul att vara ensam hemma ett par dagar, sen är det enbart tomt och trist. Man får så mycket ledig tid när man är ensam.

Jag skulle kunna skriva om natur, men just nu har jag inget intresse av det. Skrivandet alltså. Kanske för att jag upplever så mycket natur att jag inte har något behov av att berätta om det. Kanske för att jag inte tror att jag kan förmedla det jag vill om natur. Och kanske mest för att jag har någon som lyssnar när jag kommer hem fylld av intryck, som får höra mig berätta om spillkråkehål och fladdermöss, hur man skiljer en skogsmus från en skogssork, om tjäderns spelläte som låter som en gris korsad med en pingpongboll, om tornfalken jag såg på väg hem från skolan. Dessutom, det handlar ju alltid om prioriteringar.

Kanske återkommer lusten att skriva nu när jag går här hemma och skräpar (eller rättare sagt pluggar inför onsdagens tenta). Kanske hör ni först av mig nästa gång jag är ensam en längre tid, september tror jag.