SaftSpisSexSvammelSingelSkola

Jag kom på en sak jag gör när jag är ensam hemma ett längre tag, som nu. Jag hemmafruar. Idag har det kokats saft, frusit in rabarber, köpt grönsaker på torget och lagat till, städat köket samt lagat en middag där jag använde spisens alla plattor. Angående spisplattor tror jag att det är en bra indikator på hur avancerad mat man lagar, från noll (hämtmat/rå mat/värma rester eller färdigmat i micron) till samtliga plus ugnen (man kan bara tänka sig vilken festmåltid som man lagar då).

En annan sak vad det gäller mat är att i och med att jag bara är sugen på grönsaker och sånt denna tid på året, kommer jag aldrig halka över 50-kilosgränsen så jag får ge blod. Jag har vekligen försökt klämma i mig en chipspåse den sista veckan, men trots ivrigt tv-tittande så är hälften kvar. Ett annat sätt att göra världen bättre förutom att ge blod, även detta på kroppsvätsketema, är de nya "Love Support"-kondomerna. Tanken är att fem kronor per paket ska gå till att motverka hivspridningen i Zambia. Jag gillar idén. (Är inte detta den manliga idealbilden av kvinnor, börjar med att prata om saft och slutar med sex, utan alltför lång tid däremellan? Eller är det en hållning som hyllas av radikalfeminister, i och med att jag inte ser någon motsättning mellan madonna/hora-rollerna?)

För att återgå till mitt hemmafruande, inte för att jag är hemma på dagarna utan för att jag bara gör lite överkurshushållsarbete, i alla fall om man jämför med den genomsnittliga studenten. Jag tror det beror på att ensamheten ger en tid att göra ensamprojekt. Det finns ingen som tar upp min tid, ingen man kan övertala vara med mig istället för att arbeta, ingen att vänta på, ingen att lassa över arbetet på, inget man måste. Och när jag inte måste, då blir det kul. Samma med skolarbete, fast då brukar det istället vara så att ett kul ämne blir tråkigt för att man måste plugga det. Och alltberopå det, så är det sovdags nu, så jag orkar upp till morgondagens lektioner.