buff, buff

En riktigt häftig sak har jag i alla fall lärt mig av kemin, som jag inte är så fötjust i i övrigt (milt sagt). VI läser om buffertar, alltså lösningar som motverkar pH-förändiringar. Min föreläsare Vadim, som tycks vara entymologiskt intresserad, har upplyst oss om att buffert såklart kommer från buffertar, alltså sådana som sitter på tågvagnar, och att de är en fransk onomapoetisk tolkning av det ljud som uppstår när nuffertar buffrar, vilket fransmännen alltså tycker låter 'buff'.

Dels har jag faktiskt lärt mig hur det går till, vilket man inte gjorde på gymnasiet, och dels har jag labbat på det ett par gånger. Senaste labben innehöll ett moment där vi skulle undersöka jords buffertkapacitet. Slutsatsen blev att jord buffar SJUKT bra, när man hade i 4 ml NaOH i en jordlösning blev pH 5,6, ett värde man nådde med endast 0,10 ml i en likadan lösning där man filtererat bort jorden.

Häftigt, som sagt, och en vettig sak att visa oss som kommer jobba med jord.

Maria - nästanmullvaden

Jag har sett solen!!!

Efter en vecka med näsan i kemiboken, börjat åtta varje morgon, varit kvar till minst fem de flesta dagar, labbat till över sju, har jag äntligen sett ljuset! Riktigt dagsljus, jag trodde inte det fanns...

Sol, snö, skidspår. Närliggande naturreservatet Hågadalen-Nåsten utforskades på egen hand, istället för att skriva på min mördar-labbrapport (titrering och syrabasjämvikter i bufferlösningar, 10 sidor and still counting...). Så nu har jag sett den bronsåldershög man funnit finast lämningar i, en ekoby, ett otal skidåkare samt ett par frusna koltrastar.

Jag ska verkligen ta och fixa fram lite fågelmat och hänga upp på balkongen. Och kanske en tillhörande krysslista, även om jag betvivlar att jag lär se mer än standardfåglarna (blåmes, gråsparv, koltrast, björktrast, talgoxe). Men man kan ju alltid hoppas på sidensvansar...

Dagens ord

Lappvantar - I fredags natt föll lappvantar när jag och T gick hem. Större än femkronor singlade de ljudlöst ned och täckte obönhörligen allt. Snö tystar, och suddar ut gränser. Vem hör längre trafiken, gruset under skorna, andra sällskaps samtal. Vem ser längre skillnaden mellan väg och trottoar, mellan vägens filer, mellan tomt och allmänning? Å andra sidan visar den så mycket annat, framhäver trädets grenar mot den mörka himlen, och visar människors vägväl och identitet. "En man med stora skor och hund, här stannade de, gick snabbt vidare, här kissade hunden...". Och de efter oss ser ett man med kraftiga skoroch en kvinna med klackar, som med snabba steg närmat sig bussen, men här och där stannat för att titta på något. Se inte bara till harens spår, se människan som ett djur och följ hennes beteenden.

För en mer precis beskrivning:
"De är ofta stora när temperaturen är nära noll, "lapphandskar" eller "lappvantar", medan kraftig kyla medför att snöflingornas dimension minskar, "isnålar". (smhi.se)

Össnö

Trodde bussen upp skulle kana av vägen, så halt och stormigt som det var. Nu har vinden mojnat, och snön ligger tjock här utanför. Alla mina biologiböcker ligger återligen i travar på golvet, då målaren kommer imorgon igen. Mitt och Ts naturinspirerade arbetsrum håller på att ta form. Trädbroderade gardiner i halvgenomsinligt vitt tyg, gröna väggar med små blad, plats för alla våra naturvetensakpliga böcker, och mina växttavlor. Det ska bli så fint så...

Fast jo!

Det finns egentligen visst saker att blogga om matte och natur, så nu när kursen är slut och bägge tentorna avklarade så ska jag ta itu med en dryg månads bloggtystnad. För visst är det ofta så att när man klarat något man inte tyckte om och inte trodde att man skulle klara, så efterhandskontruerar man att man visst gillade det, hela tiden.

Hur som helst upptäckte jag att man kan räkna ut coola saker inom biologiområdet. Efter veckor med tråk, som gränsvärden , arcusfunktioner, och kvotregler närmade vi oss målet, att kunna lösa diffrentialekvationer. Plötligt kunde vi räka på hur valbeståndets tillväxt ser i ut i ett hav där max 10000 valar kan finnas, eller räkna på hur harar och rävar samvarierar. Dessutom hade vi längs vägen lärt oss så mycket optimering att vi kunde räkna ut när man får störst nikokick (efter ca 10 min) och när smärtstillande verkar som mest (efter ca två timmar). Och efter jul, efter mördartentan var avklarad, lärde vi oss övergångsmatriser, och kunde plötligt beräkna hur många larver, puppor och fjärilar som skulle finnas år efter, om etn varje fjäril la tre ägg, och en tredjedel av alla fjolårets larver utvecklades till puppor, och hälften av alla puppor blev fjärilar, samtidigt som 1/5 av fjolårets fjärilar överlevde. Coolt!

Så nu är det allmänkemi som gäller från imorgon, ett något svårbloggat ämne det med...